Alla grupper utvecklar normer. Oavsett om vi pratar om en arbetsgrupp, en förening, en orkester eller ett kompisgäng växer det fram föreställningar om hur vi gör här. En del är uttalat: Vi börjar mötet klockan åtta. Vi hjälps åt när någon har mycket att göra. Vi säger till när något blivit fel.
Men mycket är mer subtilt. Hur mycket får man skoja? Får man säga emot chefen? Är det okej att be om hjälp? Vad händer med den som gör ett misstag? Pratar vi med varandra när något skaver – eller med någon annan efteråt?
Det är sådant som så småningom blir gruppens kultur.
Hur uppstår den?
Kulturen skapas i det lilla, om och om igen. Någon gör något – de andra reagerar. Eller låter bli att reagera. Något uppskattas – och får mer utrymme. Något annat möts av tystnad, irritation eller ett höjt ögonbryn – och försvinner successivt. På så sätt lär vi oss vad som fungerar här hos oss. Eftersom vi människor så lätt anpassar oss till grupper så behöver ingen ens förklara reglerna. Vi läser av dem.
När man kommer in som ny
Ibland kommer man till en grupp och känner ganska snabbt: Här kan jag vara mig själv. Det är lätt att bidra, fråga, skoja, tänka högt och säga vad man tycker. Gruppens sätt att vara passar en bra.
Andra gånger skaver det. Kanske är jargongen hårdare än man är bekväm med själv. Kanske säger ingen emot trots att man själv ser en dubbelhet eller problem. Kanske finns det en öppenhet och frispråkighet som känns främmande för en själv. Men de andra tycks passa in i den.
Då ställs vi inför en intressant fråga: Ska jag anpassa mig till gruppen? Eller ska jag försöka påverka den?
För kulturen skapas också av dig
Det är lätt att tala om gruppkultur som något som redan finns, men varje gång vi deltar är vi också med på det som sker. Antingen återskapar vi och förstärker det som sker. Eller så tar vi avstånd och försöker förändra det som sker.
Den som ställer den där frågan som ingen brukar ställa påverkar kulturen. Den som säger ”jag gjorde fel” gör det. Den som bjuder in en tyst kollega i samtalet, säger ifrån när jargongen går över gränsen eller vågar komma med en avvikande tanke gör det också.
Kultur kan kännas som något stort och svårföränderligt. Något som bara finns där med automatik. Vi brukar också säga att ”kulturen sitter i väggarna”.
Men det är inte bara det. Den byggs av små, små handlingar som människor gör – tillsammans eller var för sig. Den byggs av detaljer, jargongen i det som sägs, i de delade upplevelser som förstärks med gemensamt skratt. Och när det sker upprepat så är det också själva kulturen. Vi blir kulturen.
Frågan du bör ställa dig är: Vad bidrar du själv till i de grupper du är en del av?
Micaela Hoppe
Hur ser kulturen ut i din arbetsgrupp? I mitt arbete hjälper jag grupper och deras ledare att få syn på det som händer mellan människor – också det som blivit så vardagligt att ingen längre lägger märke till det. Vill du resonera kring din egen grupp? Hör av dig.
